Gunnar Klarström

När började du i Dejefors musikkår?
Jag var tolv år när jag började 1946.Musikkåren hade då funnits sen 1924. Visserligen fanns det en musikkår tidigare, som bildades på 1890-talet, men det blev ett avbrott under några år innan farfar tog initiativet att dra igång den igen 1924.

Men fanns det inte två kårer samtidigt?
Jodå,  Sylvia musikkår höll till på Risäter i södra delen av samhället. De var mest aktiva på första maj, vad jag kommer ihåg. Då brukade Sylvia utgå från Risäter, Dejefors musikkår startade på Dejefors och gick över gamla landsvägsbron. Vi strålade samman vid fabriken. Det var en hel del prestige i att komma först dit, eftersom den kåren fick gå först genom samhället sen.

Vem ledde den kåren?
Jag tror att han hette Rikard Jansson… jag var aldrig med där.

Vilket instrument spelade du när du började?
Vad jag kommer ihåg så var det ett rakt althorn, en modell med sidventiler. Man fick ta det instrument som fanns inom kåren. Så har det alltid varit,  jag har aldrig ägt mina blåsinstrument…Jag har alltid spelat på kårens.

Fick du några musiklektioner när du började i kåren?
När vi pojkar började fick vi gå i lära hos Rikard Bodin. Vi hade en övningslokal på Dejefors, i en byggnad som en gång varit ladugård. Rikard Bodin undervisade oss en halvtimme innan ordinarie övningstid för musikkåren. Vi blåste vad vi kallade för ”notskolor”, skalor som var lätta i början men sen allt svårare.
Många som kom med i musikkåren följde i sina fäders fotspår. Min pappa var ju med, min farfar likaså. Det var ju häftigt när pappa tog sitt instrument och knallade iväg.
Man ville ju bli likadan.

Vilka instrument har du spelat genom åren?
Efter att jag lämnade althornet bakom spelade jag tenortuba i många år. På den tiden var det många unga som var med i kåren, det fanns t o m en gossmusikkår inom kåren. Vi spelade bland annat i Folkets Park, när det var en del festligheter där. Det var då jag spelade tenortuba. Efter hand fick jag gå över till ventilbasun,. Efter bra många år behövde kåren någon som spelade althorn.Ett tag var vi faktiskt tre stycken som spelade althorn, men för det mesta var vi två, Bertil Ullström och jag. När Göran Nyberg tog över rodret i kåren frågade han mig om jag var intresserad av bastuban. Det tyckte jag var väldigt roligt och trivs fortfarande väldigt bra med den. Ja, så har det gått…

Vem var ledare när du började spela?
Det var Rikard Bodin. Innan dess var det Viktor, min farfar som var med och startade musikkåren, och Vilhelm Axelsson. Efter Rikard Bodin kom Åke Sandkvist innan Göran Nyberg tog över, och han leder ju den än i denna dag. När han kom blev det ett väldigt lyft, tycker jag.

Kan du dela några av dina minnen med oss?
På 40- och 50-talen träffades vi tidigt på första maj-morgonen. Vi spelade och marscherade från Katrineberg, över bron, runt hela bruket och genom hela Deje samhälle. En massa barn följde med bakom och vi blev bjudna på fika på flera ställen. Efter lunch startade demonstrationståget.

En rolig händelse som jag vill nämna särskilt är resan till Finland. Vi åkte till Helsingfors tillsammans med en musikkår från Åkersberga, spelade i en park på dagen, hade fest med bastu och dopp i havet på kvällen… Vi spelade också på båtdäck när vi angjorde hamnen i Mariehamn. En sån resa kommer man ihåg!Jag glömmer heller aldrig när vi spelade på Stockholms stadion 1954 på RSAO:s (Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar) årsstämma.

Jag har ju alltid känt en stark pliktkänsla, eftersom såväl farfar såväl  som pappa var med. Jag har en känsla av att jag vill vara trogen mina rötter. Det som har varit väldigt roligt under alla är den enorma kamratandan, särskilt uppskattar jag gemenskapen mellan gamla och unga.

När har musikkåren haft som flest medlemmar?
Jag tror nog att det var under 50-talet, då var vi 25-30 stycken.

Har du spelat dansmusik eller så?
Nja, det har väl blivit lite storband… Fast dragspelsklubben var jag med och bildade! Vi fyller 25 i år, så det är jubileum där också!

Din son Dan spelar också i musikkåren…
Ja, han och Stefan (Ullström) var ju med och marscherade vid första maj sen de var små. När de var elva sa de att om ett år, då de skulle fylla tolv, skulle de också gå med och spela i musikkåren. Och så blev det! Dan har nu varit med så länge att han fått guldmedalj han också!

Avslutningsvis, tycker du fortfarande att det är roligt att spela?
Ja, det tycker jag, verkligen! Särskilt roligt är det att så många yngre kommer med! En förutsättning för att kunna vara med är att man har en förstående fru. Hon har tyckt att detta varit lika roligt som jag tycker.